Jelly splitt

Min kära fru har nämt denna glass i sin blogg nyligen.
Glassen som i princip bara hon och jag i hela den
glassätande delen av världen tyckte om...

1985 kom den och den försvann till sommaren efter.
Jag kan medge att idén känns något mysko,
en kärna av geléhallon klädd med ett lager hallonisglass,
men mums vad god den var!

Det gynnsamma med att ingen annan gillade den var att
sommaren efter kunde jag köpa hela det kvarblivna lagret
i kiosken vid badplatsen nära vår sommarstuga.
Jag fick dem även för ett kraftigt reducerat pris minns jag :-)

Ibland funderar jag på om man skulle kunna göra sin egen
version av denna läckerhet, och faktum är att vi diskuterade
om vi skulle bjuda på det på vårt bröllop i somras.
Men det hade kanske varit taskigt... eller?

 

Det var en gång... rymden

Dagens betraktelse hämtar jag från en gammal tecknad
tv-serie från början av 80-talet (81-83).

Det var en gång... rymden handlar om en grupp människor
som flyttat från jorden och bosatt sig många ljusår härifrån
på planeten Omega.

Seriens huvudpersoner är bland annat
Pierrot, Psi och Metro som syns på bild nummer ett.

Människorna från Omega ligger i krig med elaka typer från Cassiopeia,
med general Ruskendrul och konsul Nabot i spetsen (bild två).

Serien var väldigt spännande och innehöll stora rymdkrigscener
(bild 3 och 4), äventyr och även lite romantik mellan Pierrot och Psi.

Jag ägnade många timmar åt att rita av rymdskeppen från serien
(bild 5 till 7) och jag försökte även kopiera dem i lego.

Ja som ni hör var detta en av mina favoritserier när jag var liten.

Inspirationen från Star Wars är ganska tydlig,
men jag tycker ändå den står sig bra på egen hand.

Minns ni den?

Enligt uppgift kom serien ut på DVD under 2007, kanske årets julklapp?  

Missa heller inte introt till serien med ett mycket bra soundtrack på Youtube:

http://www.youtube.com/watch?v=xpjMyYGqhJw






SABA Videoplay

För ganska länge sedan nu, gissningsvis 1980 fick jag ett
"SABA Videoplay" i julklapp.

Detta var ett av de första tv-spelen på marknaden
och jag minns att det var fantastiskt nytt och spännande alltihop!


Totalt fanns det kanske ett trettiotal spel till maskinen
och jag hade ganska många av dem.


Som ni kan se på bilderna här nedan så är
grafiken väldigt kantig och har max fyra färger tror jag.

Bilderna visar i tur och ordning själva spelmaskinen med spelkassetter
och därefter scener ur spelen "hockey", "spitfire" och "tic tac toe".


Det var härliga tider, jag minns tydligt doften av bränd plast
som kunde uppträda när man suttit och spelat ett tag.


Utvecklingen gick ju snabbt framåt så denna spelmaskin
blev ganska snabbt föråldrad och föll i glömska,
men det var mina första stapplande steg i IT-världen.



“The sky above the port was the color of television tuned to a dead channel”

Rubriken ovan är den första meningen i boken som gett namn till min blogg.
"Neuromancer" av William Gibson gavs ut 1984, men jag läste den första gången runt 1990.

Denna bok och de två uppfäljarna "Count zero" och "Mona Lisa overdrive" är de absolut bästa böcker jag någonsin läst!

Böckerna handlar om en framtid där människans framåtsträvande har spårat ur,
där stora företag i mångt och mycket har ersatt regeringar och länder.
Dessa företag utkämpar regelrätta krig mot varandra om arbetskraft med kompetens.

Här existerar "internet" och hackers gör databrott trots att det knappt hade uppfunnits här i vår värld.
Huvudpersonerna är ofta trasiga själar som bor i gigantiska städer såsom "Sprawl" eller "Chiba city".
En värld där gemene man är beroende av TV eller "simstim" som det kallas, ett sätt att kliva in i och känna med programmets huvudpersons sinnen.

Mycket av dragningskraften i böckerna ligger i Gibsons mycket målande språk, som i rubriken ovan.
Jag tycker denna mening fångar stämningen i hela boken på ett vackert sätt.

Jag kan varmt rekommendera er att lägga lite tid nu under den mörka vintern på att läsa dessa böcker!

Läs gärna mer t.ex. här:

http://en.wikipedia.org/wiki/Neuromancer


Okej då!

Jag erkänner att jag mycket väl kan ha sagt något i stil med:
"Jag tänker minsann aldrig börja blogga!"
Dessutom är jag väl pinsamt sist ut på banan av alla.
Så vad gör jag här då?
Jo, faktum är att jag kom på ett ämne för min blogg som jag med glädje kan tänka mig att lägga lite energi på, nämligen N O S T A L G I ...

Det kommer vara MIN självupplevda nostalgi, och det kan nog innefatta lite allt möjligt.

Häng med så får ni se!


RSS 2.0